Maskrosuppropet

”Kärt barn har många namn”
Maskrossläktet heter Taraxacum och kommer av arabiskans Tarakh shaqun som betyder; bitter korgblommig ört. På svenska har namnet varierat beroende på plats och i en flora från 1700-talet noterades bland annat namnen kopiss (Västergötland), skallnacke (Östergötland) och monkhuvud (Dalsland). Ännu tidigare finns namnet lejontand registrerat. Kanske är det dags att gradera upp denna lilla solgula blomma med avseende på namn? Vilket föredrar du?

Viktig för många stora…
Maskrosen räknas som en av de fjorton viktigaste vilda växterna ur ren överlevnadssynpunkt. Roten innehåller gott om kolhydrater men bör skalas och kokas cirka 15 minuter för att få bort den bittra smaken.

men även oerhört viktig för många små…
Många skalbaggar, fjärilar, bin och humlor äter av maskrosens pollen, men även bladen fungerar som föda för vissa. I ett landskap där vilda blommor blir alltmer sällsynta kan maskrosen i din gräsmatta göra stor skillnad för de små. Spara den och njut av den lilla solen som lyser upp samtidigt som insekterna surrar behagligt i bakgrunden!

En, två, tio…
En liten äng av maskrosor på gräsmattan lyser upp och känner du att din insats stannar där finns andra roliga saker att göra med blommorna – varför inte marmelad?!

En variant av närproducerat kaffe..!
Under sämre tider har maskrosens rötter fungerat utmärkt som ersättare för kaffe! Rötterna torkas, mals, rostas och får sedan dra i vatten och simsalabim har du en dryck som både smakar och ser ut som kaffe!