Att våren är sen är fullt acceptabelt men att det skulle vara regn och endast två plusgrader hela förmiddagen var mer irriterande. Men inte mycket att göra åt. Vi var sju påpälsade som åkte från Malung vid sjutiden och möttes i tornet på Tisjökölen av två tappra som övernattat på plats.

Övernattarna hade haft stenfalk, pilgrimsfalk och gök kvällen innan men i övrigt inga andra arter än de vi fick se under morgonen. Vädret gjorde att det var mer stilla och tyst än det brukar vara så här års. Visst hördes en och annan rödstjärt, flugsnappare, trädpiplärka och lövsångare efter stigen ned mot tornet och inte heller smålommarna var helt tysta men nog kunde man ha förväntat sig mer spel från de sjutton-arton par smålommar som fanns på plats. Visserligen hade två av paren börjat ruva och då blir de ju betydligt mer tysta men övriga par spelade nästan bara när någon lom kom flygande över häckningsvattnen.  Storlomparet ute i ån var på plats men också tysta. Av änder sågs enstaka knipor, viggar och gräsänder. Ett par sångsvanar gick och betade och var kanske för unga för att häcka. Tättingarna satt nog i skydd av den sparsamma vegetationen och märktes inte alls. De vadare som brukar häcka på kölen var naturligtvis på plats; storspov, småspov, gluttsnäppa, grönbena, ljungpipare och tofsvipa. Största glädjeämnet var brushanarna som stundtals spelade tyst men intensivt. Vi räknade till minst tio hanar och fyra honor. På senare år har det bara varit enstaka häckningar i området så de flesta brushanar får nog räknas som rastande. Några fiskmåsar hade gått till häckning och en enstaka skrattmås. Senaste tidens kyla, blåst och regn har passat de insektsätande dvärgmåsarna särskilt illa och ingen var stationär på kölen. Två fåglar kom dock in utifrån öppna vattnet och gjorde en lov över myren.  De flesta tärnor man ser från tornet brukar vara silvertärnor. Nu stod en ensam fisktärna på en tuva och silvertärnorna verkade vara ute över sjön. Vädret gjorde att kaffestunderna runt bordet inne i stugan var längre än vanligt och ganska snart bedömde vi också att det för tillfället inte fanns mer att upptäcka från tornet. Vi tog oss tillbaka till bilarna via de översvämmade spångarna och körde vidare.

Vid Örviken i norra delen av sjön var det inte mindre regn men lite bättre lä för vinden. Vi hade hoppats på några rastande dykänder på väg till fjälls men de hade valt något annat rastställe. De fåglar som låg i vattnet var bara storlom och smålom. Ett par flockar med tärnor, sammanlagt minst 25, höll till efter stranden på andra sidan sjön. Absoluta flertalet, om inte alla, bestämdes till silvertärnor. Två dvärgmåsar var i lag med tärnorna och snappade föda på vattenytan på samma sätt som tärnorna. Möjligen kan det ha varit samma dvärgmåsar vi tidigare sett i södra ändan av sjön. Över vattnet på vår sida av sjön födosökte ladu- och hussvalor. Så mycket fågel blev det alltså inte men vi hade trevligt ändå och ingen tyckes ångra sitt deltagande.